Maffialiknande metoder sätter marknadskrafterna ur spel
Jag tror på ökad konkurrens – med gemensam mobilisering mellan kontraktstillverkare och kunder. Då är förbättringspotentialen enorm. Så fungerar det dock tyvärr inte alltid i min bransch för det finns ett fredat område där marknadskrafterna är satta ur spel. Det gäller elektronikbranschen som i flera avseenden påminner om en statlig verksamhet tagen från en totalitär planekonomisk statsapparat.
Under lågkonjunkturen för ett par år sedan drog flera komponenttillverkare i elektronikbranschen ner på sina produktionsresurser och fabriker stängdes. När efterfrågan sedan steg satt vi kontraktstillverkare med komponentleverantörer som inte kunde leverera enligt våra behov, d.v.s. efterfrågan översteg utbudet och vi fick en leverantörsstyrd verklighet. I en ideal värld hade vi vänt oss till en annan leverantör, men det är ofta inte är möjligt i elektronikbranschen med unika komponenter och få aktörer.
Allokering används som begrepp i branschen då efterfrågan överstiger utbudet och leverantören fördelar och prioriterar sina komponenter till kunderna – våra leverantörer har svårt att beskriva hur detta går till och det ligger nära till hands att tro att de helt enkelt inte vill beskriva hur detta sker.
Som kontraktstillverkare lever vi i en bransch med små marginaler. Vår kärnverksamhet är produktion – och vi konkurrerar genom en effektiv sådan. En stor del av vår kostnad utgörs av ingående komponenter och då priset varierar påverkar detta självklart vår marginal. Som ni säkert förstår är det inte nyttigt att i detta läge ha en sådan obalans i relationen med våra leverantörer och branschen borde därför göra en gemensam sak för att förbättra villkoren.
Våra största motparter är distributörer som importerar elektronikkomponenter från tillverkarna. De ingår som en del i förädlingskedjan och tjänar ofta bra ur ett branschperspektiv. De tillför lite värde då deras prestation i många fall bara blir att vara budbärare av allokeringsbesked. Man kan tycka att vi kontraktstillverkare gemensamt borde hoppa över distributörsledet och handla direkt av tillverkarna men tyvärr samverkar tillverkarna med distributörerna så att de eliminerat den möjligheten.
Med detta som bakgrund är det enkelt att förstå att det uppstår utpressningsliknande företeelser – de kallas spot-leverantörer, som köper upp komponenter i rent spekulationssyfte och priset kan bli 10-20 ggr högre. De mindre seriösa spot-leverantörerna skickar dessutom fejkade komponenter utan innehåll, eller med fel innehåll, världen runt.
Alternativt borde vi byta affärsmodell som främjar prestation hos distributörerna. Den modell jag förespråkar är att våra kunder tillsammans med oss ändrade konstruktionerna så att vi använder komponenter från bra leverantörer – för de finns.
De kostnadssänkningar vi åstadkommer genom att tillverka i Asien är små jämfört med om vi skulle konstruera om våra apparater och göra dem mer anpassade för att främja konkurrens i materialförsörjningsledet.
I de fall där vi lyckats bygga om konstruktionerna med fokus på att sänka materialkostnaderna har vi sparat 15 % av en produkts totala kostnad och samtidigt ökat flexibiliteten och leveransprecisionen. Vårt företag omsätter idag nästan 300 miljoner kronor och våra kunder skulle på detta sätt kunna spara 45 miljoner. EMS-branschen i Sverige omsätter totalt ca 20 miljarder vilket ger en besparingspotential på svindlande 3 miljarder. Det är många flyttlass till Asien för att spara motsvarande förädlingsvärde. Så, var börjar vi?
Jag vill med denna debattartikel utmana branschen i allmänhet och inköpschefer i synnerhet: Våga stå emot erbjudande om prissänkningar genom kontraktstillverkning i lågkostnadsländer, och fokusera istället på konstruktionen. Sätt också upp mål för prissänkning och arbeta aktivt med din kontraktstillverkare. Det går. Resultaten är goda och ger dessutom avsevärd förbättring i leveransprecision. Tillsammans har vi chansen att stryka ordet allokering från vår branschvokabulär en gång för alla. Så, var börjar vi?
Olle Hulteberg är civilingenjör och entreprenör med flera lyckade företagsetableringar i bagaget. Yrkeskarriären har fokuserat på förändringsledning som inkluderat ett brett spektrum av roller och branscher. Olle är också författare till boken ”Att leda komplexa förändringsprojekt”.
År 2007 förvärvade Olle tillsammans med Fredrik Berghel EDC i Munkfors som sedan byggts på med ytterligare verksamheter. Idag är företaget en del av Inission-koncernen med produktion i Stockholm, Göteborg, Munkfors och Tallinn och en omsättning på 260 MSEK. Olle är ägare samt VD för Inission.